Klubben där alla kan åka
Uppe på ett berg, omgivet av halländska skogar ligger en stilla liten sjö som sedan 40 år tillbaka har varit en plats för sportutövande och gemenskap i dess finaste form. Här byter skidsport årstid från vinter till sommar, och underlaget består av vatten i stället för snö. Det här är Varbergs vattenskidklubb, deras motto? Alla kan åka!
Text och bild: Matilda Hillman
Träden har börjat slå ut, vårsolen lyser och säsongen för vattenskidor har nyligen börjat. Ännu ligger vattentemperaturen endast på tolv till tretton grader, men det är ingenting som stoppar de mest hängivna åkarna på Varbergs vattenskidklubb. I klubbstugan knastrar en brasa, det luktar svagt av sjövatten och i omklädningsrummet träs åtsmitande våtdräkter på kropparna. Ute på träverandan vid Eksjön står klubbens ordförande Henrik Antonsson fortfarande genomblöt efter dagens första träningspass på vattnet. Där hittar vi även sprudlande Melissa Stenlund som laddar upp med mat inför dagen. Stämningen i luften är lika varm som solstrålarna, och relationen mellan medlemmarna i föreningen kan inte beskrivas på något annat sätt än familjär.
— Det bästa med den här klubben är att man får vara tillsammans och lära sig tillsammans. Man får nya vänner, och man behöver inte tänka på saker som händer utanför. När man är här så kan man bara vara sig själv. Bara åka, ha kul och träna för tävling. Det är viktigt att man får pepp av varandra, så man får mer mod till att klara det. Innan var jag jätterädd för att åka vattenskidor, men nu kan jag åka på bara en skida! Säger Melissa Stenlund, som är en av klubbens yngre medlemmar.
Uppe på klubbens stora träveranda umgås klubbens medlemmar medans de laddar upp och varvar ner mellan sina träningspass.
Klubben består för närvarande av cirka 50 medlemmar, med träningsdagar fyra dagar i veckan under sommarhalvåret och alla medlemmar, oavsett nivå och ålder alltid är välkomna att träna. Att inkludering är ett av klubbens värdeord märks tydligt på den skara människor som befinner sig på anläggningen. Åldrarna varierar från yngre barn till pensionärer, vissa är nybörjare och andra har stått på vattnet i hela sitt liv. Säsongen för Varbergs vattenskidklubb börjar oftast redan vid påsk då båten sjösätts, och pågår sedan till slutet av september. Antalet medlemmar som samlas vid sjön varierar från vecka till vecka, och hur ofta man vill träna är upp till var och en
— Det är väldigt väderavgörande, är det en väldigt regnig sommar då tappar vi lite medlemmar. Sen finns det vissa som tränar även om det regnar och blåser, och vissa som bara kommer när solen skiner och åker för skojs skull, det är en väldigt familjevänlig klubb. Men vi är också cirka fjorton stycken i klubben som tävlar just nu. Vi har haft en väldigt bra utveckling de senaste åren med påfyllning av ungdomar som är tävlingsintresserade, säger Henrik Antonsson.
Bland de yngre medlemmarna är det alltid full fart, och inte bara när de står på sina vattenskidor.
Varbergs vattenskidklubbs förening är en av 67 föreningar som ingår i det svenska vattenskid- och wakeboard förbundet, som tillsammans kan räkna sitt antal medlemmar till cirka nio tusen medlemmar. Av dessa är ett tusental av medlemmarna licenserade, något som krävs för att man ska få delta på tävlingar.
Vill man tävla inom vattenskidåkning finns det tre olika grenar att välja mellan, slalom, trick och hopp. I slalomtävlingar, som är den största grenen, kör båten i en rak linje, åkaren står på endast en skida och har sedan sex stycken bojar på vattnet som ska rundas i rätt ordning. Svårighetsgraden höjs med högre hastigheter, och sedan kortare rep för att höja svårighetsgraden ytterligare.
Inom tricktävlingar finns det ingen bana med bojar, då handlar det i stället om att man ska utföra så svåra trick som möjligt på vattnet i två omgångar under 20 sekunder. Tricken kan bland annat bestå av svåra rotationer, volter och flippar. Tricken bedöms av domare som poängsätter utförandet, målet är att få så höga poäng som möjligt.
Vid hopptävlingar sätts en stor ramp fast ute på vattnet. För åkaren som står på två skidor gäller det att bygga upp så hög hastighet som möjligt innan hoppet, köra upp på rampen, kicka ifrån och hoppa. Den som hoppar längst, vinner. För att få ett godkänt hopp måste åkaren landa ståendes och klara av att fortsätta åka efter hoppet.
Wakeboard och barfotaåkning ingår också inom sporten vattenskidor, men wakeboardåkning påminner snarare om snowboardåkning än skidor, både sett till brädan och körstilen man har på den. Och barfotaåkning är precis vad det låter som, helt utan skida eller bräda, på endast fotsulorna.
Uppe på land vid kanten av Eksjön ligger en flera meter hög ramp, och jämte ligger stora metalställningar. Den är för närvarande under upprustning och har ännu inte sjösatts för i år, men målet är att kunna träna på den under sommaren.
— Hoppet är rätt stort. Första gången man kommer mot det så ser man inte trädtopparna bakom. Då känner man sig ganska liten, säger Henrik Antonsson och skrattar.
Om man ska utvecklas inom sporten räcker det dock inte att bara köra vattenskidor, då bör man träna extra vid sidan om, berättar Henrik Antonsson. Att gå på gym, träna crossfit eller springa tycker han är bra komplement för att stärka kroppen inför vattenskidåkningen, men även den mentala närvaron är viktig.
— Det svåra är att vara fokuserad, så man gör de rörelserna man ska göra så kontrollerat som möjligt. Man har ofta elementen emot sig. Vind som tar en i sidan och ibland vågor som går på sjön som gör att man kommer ur balans vid vissa tillfällen, säger Henrik Antonsson.
Någon som har förstått att det är bra med kompletterande träning är nioåriga Dominique Torsell, som har åkt vattenskidor i snart två år. Iförd våtdräkt, tillsammans med sin tvillingbror Jean-Paul värmer han upp och stretchar inför vattenskidåkningen ute på bryggan. Deras kroppar skapar alla möjliga sorters formationer, som ser nästintill omöjliga ut att åstadkomma. På frågan om det inte gör ont, ger tvillingparet bara ett skrattande ”nej”.
— Jag har hållit på med gymnastik i typ två och ett halvt år. Det är väldigt bra att kunna gymnastik när man ska köra trick på vattenskidor. I gymnastik så gör vi väldigt många volter, och sen när man åker trick, då kan man göra volter lättare, och då får man väldigt många poäng när man tävlar, säger Dominique Torsell.
Även om Dominique ännu inte själv har lärt sig bemästra volterna ute på vattnet, så har han full koll på de tekniska bitarna, och berättar med entusiasm hur det ska gå till.
— Man gör volterna på vågorna bakom båten. Så man hoppar upp på vågorna med skidan och så gör man själva volten. När jag testar det kommer jag nog bli förvånad om jag klarar det, men jag tror jag kommer klara det ganska snart, säger Dominique Torsell med ett leende.
Men trots att det är en krävande sport så kan alla lära sig åka. Och har man till exempel en funktionsvariation behöver det inte hindra dig från att bli en duktig vattenskidåkare.
— Alla som vill lära sig åka vattenskidor ska få möjlighet att göra det. Sen finns det vissa hinder såklart. Är man vattenrädd är det svårt att lära en person åka vattenskidor. Men är man inte det, så kan vi nog faktiskt lära vem som helst att komma upp på vattnet, säger Henrik Antonsson.
Varbergs vattenskidklubb har länge jobbat aktivt för att få fler människor med funktionsnedsättningar att upptäcka sporten, i så kallad paravattenskidåkning. I det arbetet har klubben en riktigt eldsjäl, Henriks mamma Elsie Antonsson.
— Hon har brunnit för det här sedan början på 90-talet. Hon vill så gärna att det ska vara fler funktionshindrade som ska vara aktiva och tävla. Elsie brinner verkligen för att fler ska komma hit och åka, och vi håller bland annat ett läger en gång om året för folk med funktionshinder, säger Henrik Antonsson.
Elsie Antonsson är en erfaren vattenskidåkare, hon har under sina 20-tal år på vattnet deltagit i både Europamästerskap och VM för paravattenskidåkning, och är fortfarande aktiv på tävlingsbanan. Elsie som har nedsatt funktion i båda benen kör därför i stället sittandes för ståendes. Hennes skida är bredare och har en stol monterad på sig.
–Jag sitter och åker på en skida, men sen är det i princip som när vem som helst åker. Att lära sig starta och runda bojar, och man gör i stort sett samma trick. Vissa trick är dock svårare att utföra när man sitter, men paraåkning är inte bara för sittande. Det är för personer med tillexempel ett ben eller en arm, ja, olika nedsättningar överlag, säger Elsie Antonsson.
För de som inte kan åka på en skida har klubben även en så kallad ”tub”, som i princip är ett stort gummidäck med botten i. I tuben finns det även plats för en extra person att sitta med jämte, något som kan underlätta för personer som behöver extra hjälp eller stöd när de åker.
— Jag försöker få så att vi blir lite fler paraåkare som åker vattenskidor. Det är bra träning, bra balansträning, och man får träna lite annat än det man gör i vanliga fall. Man använder tillexempel rygg och axlar väldigt mycket. Det är en bra sport för du kan anpassa farten efter åkaren, och det finns alltid nya utmaningar, säger Elsie Antonsson.
Även om Varbergs vattenskidklubb sticker ut lite extra med sitt stora engagemang för paraåkare, så är de inte helt unika. Enligt Sveriges vattenskid- och wakeboard förbund har omkring 25 procent av alla registrerade föreningar någon form av aktivitet för personer med funktionshinder. Hur många paraåkare som är aktiva i Sverige är dock oklart. Deras medlemskap inte registreras inom någon egen kategori, även om de tävlar i egna klasser under mästerskap, något Sveriges landslag inom paraåkning har gjort väldigt framgångsrikt både inom EM och VM.
Uppe på vattenskidklubben är det dags för nästa åkare att hoppa i vattnet. I båten finns det plats för tre extra passagerare jämte föraren, och Melissa Stenlund följer med för att kunna heja på sin kompis Ida Rundqvist som ska träna slalom. Båten kör rakt fram i hög fart, och när Ida rundar bojorna på slalombanan ligger hon i en rak, nästintill vågrät linje längs med vattnet. Det skämtas och skrattas över dånet från båtens motor, men så fort Ida ger sig in på banan är det hög koncentration som gäller. När båten stannar till sjunker Ida ner i vattnet, motorn tystnar och hon lyssnar noggrant på de tips Henrik ger för att kunna finslipa sin precision ytterligare. Sedan kryper Ida ihop till en köttbulle i vattnet, vinklar upp skidan i startposition, och gör sig redo för att dras upp på vattnet igen och ta sig an bojarna i slalombanan.
Uppe på land står Idas mamma Monica Rundqvist vid en öppen eld och förbereder dagens lunch. För deras familj började vattenskidåkningen bara som en kul grej att testa på under sommaren, men efter bara ett par dagar fastnade de alla helt och hållet för både sporten och klubben.
— Gemenskapen är det som gör att vi dras till föreningslivet, även om man utövar den här sporten individuellt så har man föreningen med sig som alltid stöttar. Det var som en stor familj när man kom hit, det var som att vi känt varandra hur länge som helst redan under andra dagen. Det blir som bonusbarn, ungarna här är allas ungar under träningsdagarna, avslutar Monica Rundqvist.
Jonathan Torkelsson kan varit dagens snabbaste åkare på slalombanan.