Skyttesporten träffar rätt – växer konstant

De senaste åren har visat en positiv utveckling för skyttesporten, så även för Axvalls SKF. Vi besökte dem för att försöka förstå anledningarna till varför sporten och föreningen växer.

Text och bild: Marcus Erlingfors


Det är måndag kväll och solen lyser över träden vid Brunsbo skjutbana utanför Skara. Idag har Axvalls skytteförening träning och ett tjugotal personer har samlats för att skjuta och umgås. Bland dem finns 11-åriga Emma Hjärtqvist och hennes pappa Anders, som också är ledamot i styrelsen.
– Det var jag som fick in honom, säger Emma och ler.
De båda har varit med i föreningen i cirka tre år. Det började med att hon testade på skytte på sportlovsaktiviteterna då hon inte var särskilt intresserad av lagsport, berättar Anders.
– Hon behövde inte tävla med andra, så då tyckte hon det var kul och sedan började hon på hösten, säger han.
Emma själv ser många fördelar med sporten:
– Jag känner nästan alla nu. Det bästa med skytte är att man kan träna på lugnet. Man kan också tävla med sig själv, säger Emma.
Hon lägger till ytterligare en positiv aspekt.
– På något sätt har det också hjälpt mig med skolan. Förut hade jag väldigt svårt att fokusera på lektionerna. Men efter jag började med skytte, där man behöver mycket fokus och lugn så hjälpte det väldigt mycket.

Emma Hjärtqvist har skjutit i tre år.

Vanligtvis går hon i skolan i Axvall men gillar till exempel att spela tv-spel och vara med kompisar på fritiden, berättar Anders. De brukar åka bil tillsammans till träningarna och ”försöka” äta mat innan, skämtar han. Snart är det dags för henne att lägga sig ner och skjuta, men hon får vänta en stund till. Under tiden får hon som övriga vänta på sin tur, eftersom det bara finns sex banor att skjuta på. Men medan de andra småpratar eller kollar mobilen samtidigt som skotten smattrar och ekar ut i skogen, så förbereder sig Emma för skyttet. Idag ska hon för första gången skjuta korthållsgevär med rem. En rem man fäster mellan armen och handleden utanpå skyttejackan som gör att armen stabiliseras så att geväret ligger still istället för att luta det mot en kudde.
– Det viktiga är längden när du spänner åt denna, säger styrelsemedlemmen och skyttetränaren Stefan Engström och pekar på remmen.
Emma nickar.

Nu på sommaren ägnar sig föreningen för det mesta åt korthållsskytte utomhus på måndagar och onsdagar. Förutom för de som är under åldersgränsen 10 år, de får fortsätta skjuta luftgevär inomhus fram till sommarlovets start. Åldersgränsen har föreningen själv satt, dels för att det inte finns några klasser under 10 år och dels för att de vill att barn ska ha skjutit luftgevär innan de testar på korthållsskytte. På Brunsbo är det blandat med folk i alla åldrar. De flesta skjuter sina 20 skott och sedan åker de hem.
– Vi har ungefär 120 medlemmar, runt 30 barn och ungdomar och resten vuxna. Det är lite ”drive-in” skytte, säger ordförande Hans Eriksson.

Fakta antal utövare skyttesport
2016: 98 101 personer
2017: 103 854 personer
2018: 101 632 personer
2019: 106 322 personer
2020: 110 786 personer
2021: 112 814 personer
Källa: Riksidrottsförbundet

Axvalls SKF är en av 1 053 skytteföreningar enligt Riksidrottsförbundets statistik 2021. De sysslar främst med luftgevärsskytte inomhus på tio meters avstånd samt korthållsskytte utomhus på 50 meters avstånd. I dessa två grenar kan man räkna poängen med heltal eller i decimalform. Men det finns givetvis mängder av både åldersklasser och grenar inom skyttesporten, som till exempel gevärs-, pistols- och lerduveskytte. Och trots pandemin så har sporten fortsatt att växa. De senaste fem åren har antalet utövare blivit drygt 14 500 fler och idag är det knappt 113 000 personer i Sverige som ägnar sig åt skyttesport, vilket har smittat av sig även i Axvall.
– Förra året ökade vi med drygt 40 medlemmar och hade 53 startande på klubbmästerskapen, det har aldrig varit så många, säger Hans.
– Nu kommer vi nog inte öka så mycket i höst för folk ville göra något i höstas efter pandemin. Då fick vi jättebra genomslag på luftgeväret och ökar vi med halva det antalet (40 stycken) nu när vi kommer in till hösten, då ska vi vara jättenöjda.

Fakta antal föreningar skyttesport
2016: 1 087 st
2017: 1 073 st
2018: 1 066 st
2019: 1 069 st
2020: 1 059 st
2021: 1 053 st
Källa: Riksidrottsförbundet

På ett nationellt plan tror Skyttesportsförbundets Jonas Edman, som själv har ett OS-guld i skytte, bland annat att det är en instinkt i människans natur som har fått skyttet att öka.
– Det är många som tycker det är roligt att pricka saker helt enkelt. Om du bara tar en kotte i skogen och kastar den någonstans så kastar du den inte helt random utan du försöker hitta någonting som du ska träffa, till exempel en trädstam. Så det finns något väldigt grundläggande och tillfredsställande i att försöka pricka saker.
Samtidigt tror han att ökningen beror på att skytte är en sport som passar väldigt många människor samt att man kan hålla på länge.
– Många idrotter blir väldigt fort specialiserade och det kräver väldigt mycket av dig som utövare. Men skyttesporten fungerar fint även om du inte är superambitiös, så går det fortfarande att skjuta tillsammans och bredvid den som är väldigt duktig. Men att spela tennis med någon som är väldigt mycket duktigare än dig är inte jätteroligt kanske.
Men trots att antalet utövare ökar så minskar antalet föreningar. Det är inte någon dramatisk minskning men under samma tidsperiod har skyttesporten blivit 34 föreningar fattigare och är nu nere på 1 053 stycken. Men det är inget jätteproblem, menar Jonas.
– Vi har idag någonstans runt 20 föreningar som står i kö och ansöker om att få bli medlemmar hos oss. Vi har haft en liten nedgång men nu är det faktiskt en uppgång. Nu har vi fler föreningar som ansluter till oss än som lämnar oss.

På Brunsbo har det till slut blivit dags för Emma att skjuta. Hon ser lugn ut. Före träningarna brukar hon vilja ta det lugnt och komma ner i varv, men inför tävlingar brukar hon vara nervös, berättar Anders. Den svarta och vita skyttejackan ihop med remmen är på och nu har hon även tagit på sig ett par hörselskydd. Hon lägger sig ned på den svarta mattan som finns framför allt annat bråte i lokalen. Gräsklippare, bord och väskor står hoptryckta bakom henne, men nu är det fullt fokus på banan som gäller. Hon laddar geväret med ett skott, siktar in sig och trycker av. Pang! Geväret smäller till innan aluminiumkulan träffar tavlan 50 meter bort. Sedan blir det en träff till, och en till. Under tiden får hon tips och råd av Stefan om hur hon kan göra, bland annat med remmen. Men efter tolv skott orkar hon inte längre.
– Min handled gör ont, den är död, skrattar hon.
– Då gör du så här när du kommer hem. Du tar en flaska och fyller den med vatten och gör så här så blir du stark i handlederna, säger Stefan samtidigt som han rör handleden upp och ner.
Trots smärtan är hon ändå nöjd med dagens resultat.
– Det har gått bra. Det var första gången jag sköt med rem så det gick bra. Jag sköt 64 poäng på tolv skott, säger Emma.
Hur kändes det med jackan?
– Bra, men jag fick lite ont, säger hon och pekar på handleden.
När hon är färdig har mörkret sakta men säkert börjat falla över skjutbanan och solen står inte längre över trädtopparna. En och en halv timme har gått sedan träningen startade vilket innebär att den nu är slut. Emma hänger av sig skyttejackan och hoppar in i bilen tillsammans med pappa Anders. Sedan rullar de iväg hemåt.

Fullt fokus bland dagens skyttar.
Emma koncentrerar sig för att sikta rätt.
Vyn ut till banan.

Två dagar senare förbereder Anders Hjärtqvist för luftgevärsskyttet inne i den röda ”skytteladan” i Axvall. Innanför väggarna finns ett stycke historia, både vad gäller möblering och resultat. Gamla skinnsoffor pryder ”väntrummet” och på väggarna hänger allt från bidragscheckar till namnskyltar på de som lyckats skjuta 200 poäng, vilket är det maximala resultatet på 20 skott. Även idag är Emma med, men har inte bestämt sig för om hon ska skjuta eller inte. Hon har också svårt att välja vilken gren som är roligast.
– Det beror på vädret. Regnar det är det roligare inomhus och tvärtom, men ute är svårare. Det blåser och där blir man glad om man får en sjua, säger hon och syftar på poängen.
– Här inne är du inte nöjd förrän du skjuter 10,7 flikar Anders skämtsamt in.
De fortsätter prata. Men med tio minuter kvar till träning säger Anders plötsligt:
– Nu börjar jag bli stressad.
Teknikstrulet är ett faktum. Han har fått igång tekniken vid skjutbanorna men brottas med datorsystemet som ska visa resultatet.
– Här brukar det dyka upp åtta poängtavlor som automatiskt registrerar resultatet, men nu är det bara en stor vit ruta, säger Anders och pekar på datorskärmen.
Efter ett samtal till sin fru som också är aktiv i föreningen lyckas de ändå inte reda ut problemet, men kommer överens om att resultatet får räknas manuellt denna gång. De flesta som förväntas komma är barn, på grund av tidigare nämnda åldersgräns utomhus.

Covid har inte hjälpt vår barn- och ungdomsverksamhet […] det är inte bra.

Jonas Edman, Skyttesportförbundet

Faktum är att trots att sporten har vuxit så har barn och ungdomar kommit att bli allt färre bland de som deltar, särskilt under pandemin, berättar Skyttesportförbundets Jonas Edman.
– Covid har inte hjälpt vår barn- och ungdomsverksamhet. Där är det tyvärr så att många av våra föreningar har haft det lite stökigare. Mycket kopplat till att många kommuner stängde ner sina kommunala anläggningar, säger Jonas.
– Det är inte bra. Det sliter vi med för tillfället och vi jobbar väldigt mycket med att få igång dessa föreningar igen. Så det är mycket stöd som går ut.
Det märks emellertid inte i Axvall. Omkring tio barn har dykt upp på luftgevärsskyttet och Anders Hjärtqvist har fullt upp med att springa omkring för att hjälpa till, registrera närvaro och samla in resultat.
– Förra veckan var det inte så här många barn, säger Anders.
Nu har han dock fått hjälp av Hans Eriksson som anslutit från ett regnigt Brunsbo.
– Det var inte så många där uppe idag så Stefan får sköta det, säger Hans.

Innan träningen är slut plockar Emma fram ett aluminiumgevär. Hon har till sist bestämt sig för att skjuta även idag. Föreningen har två sådana gevär och de är egentligen till för stående skytte då de väger lite mindre, men stå behöver man inte göra förrän man är 15 år, berättar Anders. Därför sitter hon fortfarande ner på stolen men tränar också idag med remmen.
– Då blir det väsentligt mycket svårare, säger Anders och syftar på remmen.
Samtidigt som han springer omkring och hjälper de andra barnen sätter sig Emma ner och avlossar sina 20 skott.
– Jag sköt 196, säger hon till Anders och ser först besviken ut.
Sedan fortsätter hon:
– Men gissa hur många 10,8 jag fick då? Denna gång med ett gladare ansiktsuttryck.
– Hur många? Svarar han.
– Sex stycken.
– Sex? Det var ju jättebra.
Träningen har nått sitt slut och hon plockar åter ned geväret i väskan. Sedan ställer sig Emma i köket där de vuxna försöker lösa teknikproblemen på datorn.
– Tänk när vi hade papptavlor, säger Stefan.
– Ja, då var enda problemet när bläcket tog slut i pennan, skrattar Hans.
De försöker en stund till innan Hans tröttnar.
– Nej, nu ska jag åka hem, säger han.
Sedan lämnar alla lokalen medan Anders larmar och låser, veckans träningar är klara.

Lämna en kommentar