”Vår handbollstränare söp sig redlös”

Malin Andersson är entreprenör, inspiratör & handbollstränare. Här skriver hon ett debattinlägg om alkohol inom ungdomsidrotten.

Vad vet vi om våra spelare egentligen? Vilka behov, bakgrunder och tankar snurrar i dessa små liv? Vad lever de med för bagage?

När jag spelade Ungdoms-SM i handboll hade vi en tränare som söp sig redlöst full på lördagen, och knappast var återhämtad till söndagens matcher. Detta visste alla om, men ingenting hände. Han fortsatte vara vår tränare. Men för oss spelare var det en stor grej.

Vilken relation fick vi egentligen till honom? För egen del kände jag mig obekväm med den här tränaren. Jag kände mig inte sedd för slitet jag la ner på träningarna. Det spelade ingen roll vad jag gjorde, tränaren var tydlig med vem han favoriserade. Det kändes i princip som man hade en tränare som inte brydde sig särskilt mycket om en. Varken om man lyckas inom sin idrott eller i livet generellt. I efterhand har jag förstått att han nog hade större egna problem, vilket kanske kan förklara hans ledarskap. Men dessa erfarenheter satte stort avtryck – och har gett en tydlighet i vem jag vill vara som ledare.

Det som hände mig under ungdoms-SM var ingen engångsföreteelse.

Så sent som i mars blev det rubriker efter en ungdomsturnering i hockey. Då hade en av Färjestads ledare ramlat hem onykter och tillsammans med en ung kvinna tagit sig in i en motståndarspelares hotellrum. Den gången tillkallades polisen, och det blev upprörda reaktioner från motståndarlaget.

– Det får ju inte gå till på det där sättet. Jag har varit ledare i 20 år och nog har man sett ledare i andra lag som druckit och varit berusade på olika tillställningar. Men när det blir så här, det är tragiskt både för våra spelare som blev drabbade men även för Färjestadsspelarna när en av deras representanter beter sig på det här sättet, sa tränaren i ett motståndarlag till NWT.

Som väl är avslutade Färjestad allt samarbete med personen i fråga, men frågan är hur långt det måste gå innan någon markerar? Tränaren i NWT:s intervju säger själv att han tidigare har sett ledare som druckit eller varit berusade. Jag har också sett det. Det är fortfarande normalt med tränare som sitter i baren och svalkar sig med en öl, när man är med sitt lag på cup eller läger.

Det är så det funkar och det accepteras, för vem vågar gå fram och säga till? Påminna om att alkohol inte hör hemma i ungdomsidrotten. Vem vet, kanske drabbar det ditt barn om du står upp som förälder? Att hen inte får speltid eller blir utfryst.

Jag fick själv uppleva det som barn, även om det inte handlade om alkohol den gången. Mitt ungdomslag var med i två serier, nivå ett och nivå två. Alla visste vilket lag man tillhörde. Våra tränare var tydliga:

– Klass ett på den sidan och klass två på andra sidan!

Så kallade de oss.

Men en gång var det ont om spelare i ”Klass ett” och då fick jag frågan. Sedan fick jag spela två ynka minuter på högerkanten. När vi var 13-14 år. Det fick min mamma att reagera, så hon sa till tränarna att det inte var okej. Efter det blev hon inte särskilt populär och jag fick inte direkt mer speltid. Det säger en hel del att nästan ingen av tjejerna jag spelade med finns kvar inom handbollen idag.

Så vad gör vi? Vi fortsätter vara tysta, för rädslan att man själv ska bli drabbad hårt är för stor, vi försöker rädda vårt eget skinn i första hand.

Det ska inte enskilt vara föräldrarnas ansvar att säga emot. Klubbarna måste ta ansvar för att deras ledare sköter sig, om inte ledarna kan göra det på egen hand.

När jag blev tränare skrev jag en alkoholpolicy för att tydliggöra vad som gäller för mig, andra ledare och för spelare. Idén angående en alkoholpolicy var självklar för mig, eftersom jag ville ha tydliga ramar om vår kultur och hur laget sköts. Jag ville vara tydlig med vart jag står till föräldrar och spelare och varför jag är ledare Att föräldrar ska känna en trygghet när spelarna är med mig, att spelare ska känna sig trygga med mig. ”Ingen förtäring av alkohol när man är iväg med laget, umgås med spelare. Man är ej ute och festar dagen innan och kommer bakfull så man luktar alkohol”.

Alkohol och idrott hör inte ihop. Det försämrar våra prestationer, både på kort och lång sikt. Men vilka signaler ger det till spelarna om deras ledare använder alkohol i samband med idrottsevenemang? Risken finns att tröskeln för ungdomarna att börja dricka alkohol tidigt blir lägre, när de ser sina ledare och förebilder sitta med en öl i baren.

Vem vet vad våra spelare har för bagage? De kanske har föräldrar eller släktingar som dricker för mycket. Eller så har de inga föräldrar, och då ska vi idrottsledare kunna vara en trygg punkt. Oavsett vilket bagage barnen har lever vi alla med något, och som ledare måste man ta detta i beaktning. Vi är förebilder och till och med som en extra förälder ibland.

Då passar det sig inte att supa sig full när man är med sitt ungdomslag. Om du över huvud taget börjar fundera på argument till att avnjuta ett glas vin, whisky eller en svalkande öl när du är iväg i klubbens regi, så är du helt enkelt inte rätt person att vara tränare. Alkohol skapar otrygghet och våra alkoholbehov får stanna hemma – även om du är en person som kan hantera det. Ett enda glas kan skapa oro i din omgivning, så skit i det bara. En Coca Cola med en citronskiva kan vara svalkande och gott det också!

Idag har riksidrottsförbundet en alkoholpolicy vilket betyder att alla klubbar ska använda och leva efter den. Tyvärr är det sämre uppföljning, vissa klubbar skriver egna, vissa klubbar har ingen alls. Jag tänker att det redan finns en för alla idrotter och då bör alla idrotter följa den. Sedan kanske den alkoholpolicy som finns bör bli ännu mer strikt. Det ska vara tydligt att ungdomsledare inte under några omständigheter ska dricka alkohol när de är med sina lag.

Nästa utmaning för idrotten är faktiskt ATT följa policyn, att vi har fler som säger ifrån, som har modet att stå upp för vad som är rätt inom idrotten. Klubbarna har också ett stort ansvar, men var och en har makt att göra skillnad.

Det handlar om att vi vågar stå upp och begraver vår egen rädsla att konsekvenserna kan bli hårda. Jag kan lova att konsekvenserna kommer att drabba dem som förtjänar det till slut. Vi behöver bara vara fler som räddar andras skinn. Du kanske inte har något problem med det, men tänk på spelaren vars föräldrar har alkoholproblem. Tänk på alla de som behöver en vuxen förebild.